torsdag, december 29, 2005

Tempus Fugit

Så var det gjort. Den personliga sidan är historia. Alla poster ligger kvar och jag kommer även i fortsättningen att skriva om mej själv oxå, men antagligen inte i första hand. Jag kommer istället att fokusera mej mer på "omvärldsanalys" och därför har jag nu döpt om min blogg till "Tempus Fugit". Vi ses 2006.

1,2

Andra bloggar om
Tempus Fugit

Etiketter:

måndag, december 26, 2005

Vad är det som händer?

Varför övervakas alltmer alla medborgare alltid? Är det för att de alla är presumtiva islamister?

Nja, snarare av samma skäl som hundratusentals svenskar fildelar och Kina översvämmar av piratkopior av märkesprodukter:

För Att Det Går.

Först kommer beteendet. Sedan börjar man diskutera skäl för och emot. Ny teknik brukar inte sällan kräva ny etik och ny juridik.

Både vad gäller det från USA importerade Bodströmsamhället och fildelandet så är det informationstekniken som omskapar vår värld.

Vad är information egentligen? En märklig substans som kan skapas ur tomma intet och sedan helt förstöras igen. Vars materiella substrat kan väga oerhört lite och dra väldigt lite energi.

Ett informationssamhälle är ett samhälle som delvis har befriat sej från den tunga materialism som industrisamhället släpade på. Nya möjligheter och nya hot. Det abstrakta övertar det konkreta.

Andra bloggar om
övervakning
fildelning
teknik
bodströmsamhället
it
informationssamhället
information
industrisamhället

söndag, december 25, 2005

Follow the white rabbit



Den här och liknande bilder på Bodström har poppat upp på över hundra bloggar sägs det. Ursprunget går att spåra tillbaks till Jinge som dock förnekar att han har gjort den.

Alla som läser en del olika bloggar vet hur ogillad Bodström är i svenska bloggosfären och en sammanfattning av kritiken kan man hitta här.

I USA är det inte precis bättre. Det är landet som idag är drivande i utvecklandet av det nya övervakningssamhället.

I det nyliberala nätmagasinet Neo skriver Niklas Lundblad om en alternativ stategi när slaget om den personliga integriteten verkar vara på väg att förloras.

Istället för att värna om den privata sfären så eftersträvar man tvärtom ännu mera offentlighet. Om det privata är det hemliga så är världens alla säkerhetstjänster riktigt privata. Och istället för att strypa informationen om oss så överbelastar vi den, t.ex genom att blogga.

DIY

Nej, man lär sej inte programmera i svenska skolan. Tydigen inte nu för tiden och definitivt inte när jag gick i grundskolan på åttiotalet.

En termin hade jag valt ett tillvalsämne som hette nånting med "data". Jag visste lite och ville lära mej mycket. Det var det enskilt sämsta ämne som jag hade i grundskolan. Mest beroende på läraren som var den enskilt sämste läraren som jag hade i grundskolan, och det säger en hel del.

Det var meningen att vi skulle lära oss grunderna i basic och det var det ingen som gjorde. Efter några veckor så slutade läraren att komma. Detta var en bidragande faktor till att jag bestämde mej för att inte utveckla mitt "data"-intresse just då. Det skulle dröja mer än tio år innan jag plockade upp den tråden igen. Då var jag duktigt akterseglad.

Visserligen bygger civilisationen på arbetsdelning men jag tror att det är bra att ha ett hum om så många olika saker som möjligt själv så att man kan byta bilbatteri själv, byta grafikkort själv, göra sina egna skatteavdrag själv och ha sin egen huskur mot influensa.


Dessutom har jag min egen religion, min egen filosofi och min egen politiska ideologi men det är lite överskurs.

lördag, december 24, 2005

En Julsaga

Ja, jag försökte att posta en post om dan men det höll inte speciellt länge. Nu har jag iofs haft ovanligt mycket att göra just den här veckan. Eftersom jag ända skulle vara kvar i stan medans familjen reste bort så tänkte jag att jag vilka gärna kunde ställa upp och jobba i julhelgen så att någon annan på mitt jobb kunde vara ledig.

Det var ju en vacker tanke, och välavlönad dessutom, men bägaren började grumlas av grus när jag började undra över hur busstrafiken egentligen ser ut i Umeå nu i helgen. Nu har jag ju visserligen en personbil, en skoda felicia från -98, men den har stått still två veckor eftersom batteriet har lagt av. Tydligen håller bilbatterier inte i sju år.

Jag bestämde mej för att köpa ett busskort istället för att fixa batteriet omgående. Jag brukar få slita rätt mycket med den där bilen på vintern eftersom jag vägrar att betala det hutlösa överpriset för en värmestolpe. En värmesstolpe går bara att hyra för ett år i taget, trots att man bara använder den högst fyra månader om året.

Att den kostar tvåtusen om året innebär alltså egentligen att man ska betala tvåtusen för fyra månader. Eller ca 17:- om dan, plus el. 17 kr är ju kanske acceptabelt även om det inte är billigt, men jag vänder mej kraftigt mot lögnen att man betalar för ett helt år.

Så jag har försökt ta mej igenom vintrarna utan värmestolpe. Jag har fått gå ut tio minuter tidigare till bilen för att starta motorn, få den varm och skrapa rutorna.

Idiotiskt på många sätt. Dåligt för bilen, dåligt för miljön och dåligt för min hälsa, men ibland kan jag vara rätt tjurskallig. Ibland kan det vara en bra egenskap oxå.

När bilen nu la av för några veckor sen så tyckte jag dock att det fick vara. Låt den snöa över. Parkeringen är gratis. Fixa det där i vår. Ta bussen. Det är bättre för miljön och för min hälsa. Dessutom hinner man läsa böcker på bussen.

En nackdel är iofs att det tar längre tid att åka till och från jobbet med bussen. I värsta fall upp till trekvart. Men oj vad man hinner läsa då. En annan nackdel är att bussarna inte går överallt alltid, som min bil, utan bara på vissa ställen ibland. T.ex så slutar all busstrafik att gå i Umeå kl. 14 på Julafton. En dag då jag hade tagit på mej att jobba extra fram till 17:30. Så hur skulle jag komma hem?

Det är en dryg mil så jag kunde inte gå med min dåliga höft. Jag äger ingen cykel och skulle ändå inte ha kunnat cykla så långt med min dåliga höft på dåligt plogade vägar. Min bil gick inte och det gick inga bussar. En taxi skulle ha kostat minst 200 :- och måste beställas flera dygn i förväg för de är rätt uppbokade på julafton. Ingen av mina jobbarkompisar bor åt mitt håll och alla slutar tidigare än mej när jag jobbar till 17:30.

Jag hade bara två alternativ. Antingen kunde jag försöka att lifta. Eller så kunde jag försöka att byta batteri på bilen.

Folk har aldrig sett mej som den praktiska personen i bekantskapskretsen. Jag har alltid haft oförtjänt dåligt rykte inom det området. Oförtjänt har det med tiden visat sej, för när ingen annan än jag har funnits till hands så har jag varit tvungen att göra saker själv.

Jag har själv skruvat ihop massvis av IKEA-möbler i vårt hem. Själv bytt massvis av blöjor med lätt och ledig hand. Själv gjort enklare lagningar på mina egna kläder. Själv bytt hjul på bilen till vintern och våren och själv bytt glödlampa på bilen flera gånger. Men att byta bilbatteri är snäppet svårare. Att bilen stod under en snödriva var det minsta problemet.

Dock måste jag försöka. Att bara försöka lifta kändes osäkert och om jag inte helt otippat skulle misslyckas med att byta batteri så kunde jag ju försöka att lifta då.

Först måste jag få tag i ett. Det är ju inget som man har liggandes hemma så där. Och ingen bil hade jag och tungt trodde jag nog att det var. Min buss hem från jobbet körde dock förbi en mack och där hoppade jag av och köpte ett batteri. 660:- var iallafall inte så mycket som jag hade fruktat.

Tarkovski är tung men ett bilbatteri är tyngre. Med blod, svett och tårar lyckades jag iallafall få det upp på bussen, av på min hållplats och bort till min bil på parkeringen, som jag redan sopat fri från snö.

I teorin visste jag hur man gjorde. Det fick man lära sej när man tog körkortet. Men det är rätt länge sen som jag tog körkort.

Öppna huvet, lokalisera batteriet, ta först loss minuspolen utan att nudda plusspolen, skruvmejsel kan behövas, ta sedan loss plusspolen, tag loss batteriet, de flesta sitter fast med spännremmar men mitt var fastskruvat, en liten skiftnyckel kan behövas, och lirka upp det ur motorn.

Det satt en balk precis över batteriet så det var riktigt svårt. Kom ihåg att det är tungt som julottan och inte alls lika vackert. Sedan ska man pilla in det nya batteriet med samma procedur fast baklänges. Och det är mycket viktigt att man inte rör vid plus och minuspolen samtidigt.

Efter en timme i en duktigt obekväm arbetsställning så har jag lättare smärtor i ryggen. Men nu sitter det där. Nervös sätter jag mej i bilen och vrider om nyckeln. Ska den explodera? Eller starta? Vilka andra alternativ kan det finnas?

Bilen startar med en gång. Julen är räddad. Jag är en riktigt händig karlakarl, med smärtor i ryggslutet och olja hela vägen upp till armbågarna, men vem bryr sej. Snön faller stilla över en fridfull värld. Bra saker händer goda människor och allt kommer att ordna sej till slut.

Med de varma orden vill jag till sist önska er alla en

God Jul.

tisdag, december 20, 2005

Personlighetstyp A

Under september månad var 68 000 högutbildade utan jobb.
Detta är den högsta siffran någonsin.

En akademiker säger att " … även om man är akademiker och kan skriva en ansökan så har man inte nödvändigtvis de rätta kontakterna och det är där Arbetsförmedlingen skulle kunna göra en insats"
Skulle kunna men oftast inte gör. Arbetsförmedlingen räcker inte till idag. Kontakter är nästan med nödvändighet något hel- eller halvinformellt. Något privat. Det är själva poängen.

Det progressiva USA skriver att nätverk är allt som gäller och har vi fel personlighetstyp så får vi lära oss hur man gör.

Så enkelt tror jag inte att det är. Tyvärr kan nog inte alla "lära sej" att ha en annan personlighetstyp. Det kommer nog även i fortsättningen att vara humanast att låta människor ha olika personlighetstyper för det kommer dom att ha.

Att bjuda in 200 av de närmaste vännerna på sin födelsedagsfest, som han har med som exempel, tyder om inte annat så på en viss ytlighet i relationerna. Hur väl kan man egentligen känna var och en? Hur utbytbara är egentligen inte vännerna? Hur opersonligt är egentligen inte intresset av en värdefull kontakt?

Framtidstanken skriver oxå om networking och tycker att det är en självklarhet.

Själv känner jag oxå lite besvär över att "utnyttja" sociala kontakter. Egentligen har jag både rätt och fel i detta. Sociala kontakter uppfattar jag som något som ska ha ett värde i sej. Och om man dessutom får någon form av fördel av dem så är det en extra bonus, inget förväntat eller nödvändigt. En kontakt som man har mest för att man tror att den kan komma att bli till nytta för en känns cynisk och falsk.

Antagligen är jag förlegad och efterbliven här. Antagligen förväxlar jag två olika saker, nämligen "kontakter" och "vänskap". Att det är en bred gråzon dem emellan ska ses som en tillgång.

Han skriver även om att "kroniskt lyckliga" människor är mer framgångsrika än andra.
Det kan säkert ligga något i det.
Och varför är de lyckliga redan innan de har fått framgång?
Det är något medfött.

Dock går det att medicinera bort inom vissa gränser med "lyckopiller". Att gå i samtalsterapi gör en inte så mycket lyckligare utan snarare mer tillfred med att vara så lycklig/olycklig som du nu är.

Den personliga sidan?

När jag skapade den här bloggen i mars så var den tänkt att utgöra en slags dagbok på nätet, som mest handlade om mej och mitt liv. På senare tid så har jag alltmer skrivit om resten av världen.

Jag kommer nog att fortsätta med det och därmed så blir bloggens namn "Den Personliga Sidan" alltmindre träffande. Jag funderar därför på att döpa om den här bloggen.

Kanske ingen stor fråga men rätt ska vara rätt. Jag funderar på
"Den Possessiva Sidan - Sidan Som Äger!"

Vad tror ni om det? (Ja, det ska föreställa humor.)

måndag, december 19, 2005

Min första Cognitoträff

Det var sommaren 2004.

Jag tog nattåget ner från Umeå till Göteborg. Det tog ca 15 timmar. Jag kom fram vid elvatiden på lördagen. Vi skulle träffas vid kopparmärra klockan ett. Det var en riktigt varm dag och spridda skurar föll över Göteborg från förbiilande moln sönderpiskade av nyckfulla vindar. En slags fuktig hetta i luften påminde mej om sydligare breddgrader.

Jag hade inte nån vidare lust att jäkta så jag köpte en färdigbagette och lufsade stilla mot Kungsportsplatsen. Där var det fullt. Miljöpartiet hade nått upptåg med talare och dansare för vi var i valtider. Dessutom så stod företrädare för andra partier lite här och var och prånglade färdiga sanningar till alla som kom för nära.

Jag satte mej på en bänk, åt min macka och avnjöt spektaklet en timme. Cirkusen på marken och cirkusen i himlen gjorde att det hela liknade nån sorts film. Klockan började gå mot ett och det var dags att försöka känna igen cognitomedlemmar som jag aldrig hade sett förut. Lukaspojken hade jag sett på bild men han var den enda.

Av någon anledning så kunde jag gissa mej till vilka de var när de väl dök upp. Hur ser en liten klunga filosofer som väntar på fler anländande ut? Vi gick till ett angränsande fik och jag beställde en iskaffe.

Vi var väl ca åtta inkl. mej. bl.a Roggefort, Es, Lukaspojken, Vi pratade bl.a länge om psykopater och deras inflytande i samhället. vilket knappast har nämnts på cognito.

På kvällen skulle jag se McCartney på Ullevi och jag skulle åka hem till en kompis först och lämpa av packningen så jag lämnade sällskapet redan vid femtiden. vilket var lite synd för just den gruppen av människor skulle ju aldrig samlas igen. Individerna kan jag komma att träffa igen men knappast gruppen.

Tåget hem tog ca 14 timmar. Så jag åkte alltså tåg i 29 timmar för att få vara 29 timmar i Göteborg. Tur att jag gillar att åka tåg. "Den inre resan" liksom.

lördag, december 17, 2005

Käbbel på hög nivå

Jag fick en ganska dålig bild av universitetet när jag läste där. Jag hade tänkt mej en akademisk karriär men väl där så var det inte alls som jag hade tänkt mej.

Min största begåvning är att jag är kreativ och därmed så borde jag jobba med något kreativt yrke. Att vara forskare är inte speciellt kreativt.

De viktigaste egenskaperna är att man är noggrann och ihärdig och uthållig. Och en jävel på akademiska intriger.

Jag har alltid varit dålig på att intrigera och det kanske är en positiv egenskap men det är oxå en egenskap som behövs överallt, på alla arbetsplatser, även på akademisk nivå. Utom kanske som städare och andra liknande jobb som ingen vill konkurrera om.

Men med dagens skyhöga arbetslöshet (i praktiken över en miljon svenskar) så är väl även de arbetena eftertraktade. T.o.m. akademiker går utan jobb.

Så att jag har ett jobb är ju bra. Att jag mest har det för inkomsten gör inte så mycket.

Jag vantrivs ju inte. Det är t.o.m. rätt kul ibland.

En bild av det sobra universitetslivet kan man få om man läser kommentarerna här och här, från den rekordeliga bloggen Det Progressiva USA. En personlig favorit.

torsdag, december 15, 2005

Wilber åt folket

Redan femte januari i år så framförde jag för första gången en tanke om att jag kunde komma till Göteborg och hålla en Cognitoföreläsning om Ken Wilber, i ett mail till Lukaspojken. Han tyckte att det lät som en bra idé. Lukaspojken är webmaster för Cognito, den filosofiska diskussionssajten. Jag har varit medlem sedan starten.

Vi skulle hålla till på Stadsmuséet, i en rätt stor lokal några våningar upp. Det dök till sist upp sex åhörare från Cognito-communityn (hellre kvalitet än kvantitet) och jag babblade i en och en halv timme plus fikasnack plus frågestund. Alltså i sammanlagt drygt tre timmar. Det var riktigt kul. Jag vill ha föreläsning igen. Kommer jag på något nytt ämne som jag vill orera om i timmar så är Lukaspojken säkert inte omöjlig att övertala.

onsdag, december 14, 2005

Fler läsare?

Högkvarteret har tio tips till bloggare för att få fler läsare. Jag kan bara konstatera att jag aldrig kommer att få fler läsare. Till att börja med ska man skriva ofta, helst varje dag. Detta kommer jag att ha klara problem med. Åtminstone om jag ska hålla någon som helst kvalitet. Har jag inget att säga så skriv t.ex om andra bloggar (vilket jag gör nu) säger han.

Att hitta en egen vinkel har jag för det mesta inga problem med. Så vida jag inte ska säga något om senaste löpsedeln förstås. Då lär jag låta som många andra. Speciellt om jag ska göra det så fort som möjligt.

Kommentera på andra bloggar. Detta har jag gjort någon enstaka gång. Kanske kan jag bli bättre på det. Länka till andra bloggar. Det kan jag nog oxå bli bättre på.

Registrera dej på bloggportaler. Jag är bara registrerad på nyligen.se. Någon till kan jag nog registrera mej på.

Använd bilder till dina inlägg. Kan bli svårt. Jag har varken digitalkamera eller scanner så då får jag använda bilder som jag hittar på nätet. Och de flesta får man inte använda. Hittills har jag haft en bild och den stod det att man fick använda. Jag skulle väl kanske kunna köpa en digitalkamera. Eller bara en ny mobil ...

Rätta stavfel, skriv snyggt och korrekt och sant och ange källor. Visst det kan jag nog fixa. Men att stava "också" "oxå" är ett fritt val.

måndag, december 12, 2005

Mer musik

Det senaste dygnet har världen överöst mej med mail och sms och röksignaler och flaskpost. Alla undrar vad jag egentligen har för musiksmak. I mitt förra inlägg skrev jag lite om vad jag har lystnat på på Last.fm och tillade att det egentligen inte var min egentliga musiksmak. Tydligen väckte det en väldig undran på alla kontinenter. Så här kommer det:

När jag flyttade sorterade jag upp min cd-samling lite och fann en oväntat tydlig indelning;
en fjärdedel klassiskt, mest "best of" från Naxos;
en fjärdedel IDM och electronica, jag har nyligen upptäckt Aphex Twin och Squarepusher, 10 år efter att de var som bäst;
en fjärdedel jazz och soul, Miles Davies, Prince och liknande;
och en fjärdedel rock och pop: från the Corrs till Nine Inch Nails.
Jag tycker att det blev ganska tydligt.

söndag, december 11, 2005

Last.fm

Last.fm är en webbradio man kan ladda ner gratis och börja lyssna på låtar som t.ex "låter som Madonna" eller vad som helst. Det är alltså ett utmärkt sätt att få reda på nya artister som liknar artister som man redan gillar. Vilket antagligen är en del av förklaringen till att det är gratis; det är bra reklam. Jag har haft det kanske två månader och hittills så har dessa artister spelats för mej på mina olika sökningar. Detta är topp femtio, med placeringnummer och antalet spelade låtar. Man får flera olika listor när man loggar in på hemsidan. Allt man lyssnar på registereras.

Generated: Sunday Dec 11

1 [unknown] 55
2 DJ Shadow 8
2 Mauro Scocco 8
4 Portishead 6
4 Skinny Puppy 6
6 New Order 5
6 Squarepusher 5
6 Aphex Twin 5
6 The Orb 5
6 Meat Beat Manifesto 5
6 Basement Jaxx 5
12 Plaid 4
12 Massive Attack 4
12 Oval 4
12 Cabaret Voltaire 4
12 The Cure 4
12 Orbital 4
12 Philip Glass 4
12 Jega 4
12 Depeche Mode 4
12 LTJ Bukem 4
12 Ministry 4
12 Tool 4
12 Einstürzende Neubauten 4
12 Fear Factory 4
12 Slayer 4
12 Duran Duran 4
12 Monty Python 4
12 Motörhead 4
12 Children of Bodom 4
12 Tom Petty and the Heartbreakers 4
12 Psyche 4
33 Funki Porcini 3
33 Fila Brazillia 3
33 Bola 3
33 DMX Krew 3
33 Roni Size 3
33 Venetian Snares 3
33 Madonna 3
33 Download 3
33 Hooverphonic 3
33 Front 242 3
33 Haujobb 3
33 The Tear Garden 3
33 Nitzer Ebb 3
33 Marilyn Manson 3
33 Sepultura 3
33 Rammstein 3
33 Metallica 3
33 Iron Maiden 3

Som synes är de flesta rätt okända och jag har oxå främst använt Last.fm för att få höra artister som man sällan om nånsin får höra i radio. Så detta är egentligen inte en lista över min musiksmak utan snarare en lista över artister jag tycker att jag har fått höra för lite av. Med vissa undantag. Undantag finns det alltid. ("Unknown" och "Mauro Scocco" har jag spelat på min egen dators cd-spelare. "Unknown" är några hembrända best-of som jag har gjort på mina köpta cds.)

söndag, december 04, 2005

Kompisar från förr. Några lever ...

Jag hittade för någon månad sen en gammal bekant på nätet. Kul att se hur det går för henne. Vi arbetade tillsammans i Lummelundagrottan för kanske sju år sen. Inte minns jag att hon var socialdemokrat och feminist men jag tror inte att vi pratade så mycket politik på den tiden.

Vad jag minns från tiden i grottan var att vi som jobbade där hade ganska kul rätt ofta. Mycket humor, många fester. Kanske borde jag berätta mer om grottan. Jag hann vara både guide, äventyrsguide och guidechef. Det hände en del genom åren. Jag hann jobba där åtta somrar. Fast det känns lite grann som att sitta och dra gamla lumparminnen.

Kanske kan jag avslöja att jag är vagt bekant med Palle Torsson oxå. Han gick i klassen över mej på gymnasiet och vi hade gemensamma bekanta. Han är mest känd för att ha vanhelgat Pippi Långstump.

Annars är det förvånansvärt få av min gamla bekanta som man kan hitta på nätet.