Vindsrensning
Vi ska flytta vid månadsskiftet och jag håller på att rensa ur gamla kartonger i vindsförrådet. Jag får erkänna att det är vårt vindsförråd som är mest belamrat. Många lådor innehåller mina gamla böcker, tidningar, studiestenciler och liknande. Sen finns det ju tre barnvagnar inknölade i det där stackars förrådet och mycket annat.
Nu tänker jag bl.a kasta b- och c-uppsatserna av flera gamla kursare från Göteborg, där jag har läst mer än en b- och c-kurs för länge sen. Jag kommer aldrig att träffa dom igen och det känns som sånt man kan göra sej av med.
Jag hittar också min gamla ofullbordade c-uppsats i idéhistoria om "Synen på Esaias Tegnér som filosof, i Sverige efter hans död". 51 sidor hann det bli innan jag slutgiltigt gav upp. Kanske avslutar jag den för skojs skull när jag blir pensionär, eller nått. B-uppsatsen ligger också där och handlar om Gustaf Steffen, Sveriges förste professor i sociologi, och hans syn på historieämnet. Jag hittar också min b-uppsats i sociologi om "Postmodernismens sociologi" som är avslutad och godkänd.
Några gamla anteckningsböcker hittar jag också. Ända sedan gymnasiet har jag skrivit ganska mycket. Tankar och funderingar som med lite god vilja kan kallas filosofi och poesi. Det mesta är inte speciellt njutbart så här på några års avstånd. Men på sätt och vis är det så nära dagboksanteckningar som jag har kommit. det visar ju vad som rörde sig i mitt huvud vid olika tider även om det står rätt lite om vad jag gjorde.
Jag rensar ut en hel del nu från förrådet. Det känns bra. Det är en skön vår.
Några böcker
"Marknadsekonomin är som narkomani...Den skapar sitt eget beroende som den inte kan ta sig ur själv"
Fredrik Lindström
När jag läste sociologi i Göteborg kom vi även in på konsumtionssamhället. Ekonomin hålls uppe av att vi konsumerar och ju mer vi konsumerar desto bättre går ekonomin. Reklamen hetsar oss hela tiden till att konsumera mer. Man bygger sin identitet utifrån vad man konsumerar. Och utbudet är stort. Ingen hinner gå igenom alla alternativen. Bortsett från all nyproduktion så finns även allt bevarat ifråga om t.ex musik och litteratur. Utbudet är överväldigande och även fritiden kan bli en stress.
När jag vid sällsynta tillfällen hinner läsa någon skönlitteratur så brukar jag försöka undvika alltför aktuell sådan. Böcker som getts ut i år eller i fjol är alltid upphausade eller ouppskattade. Först efter några år börjar en realistisk värdering etablera sig i det kollektiva medvetandet.
Nobelpristagare brukar vara säkra kort, även om stilen och smaken varierar även på sådana höjder. Och få svenska författare är läsvärda. Vi har ett litet land som inte rymmer så mycket talang. Världen i stort uppvisar ett mycket bredare urval, som sig bör.
På Gotlandssemestern hann jag med "Ungdomsår" av Coetzee, "När jag köpte ett spinnspö åt farfar" av Gao Xuingjan och "Sorgemusik för frimurare" av Lars Gustafsson. Hemma ligger ännu en Crichton och en Eco och väntar på bättre tider. Jag har kastat ett hastigt öga i Singer och Naipaul men de väckte ingen omedelbar mersmak. Naturligtvis får de fler chanser nångång i framtiden
sub rosae
När man jobbar inom vården så har man tystnadsplikt. Det är synd att jag inte kan tala om alla de erfarenheter och reflektioner jag har gjort under åren inom vården. Visst kan jag prata i allmänna ordalag men specifika situationer och händelser ska jag ju inte säga något om.
Just nu jobbar jag inom hemtjämsten och det kan ju låta rätt tråkigt, men även här händer det saker. Olycksfall, sjukdomar, dödsfall och allt möjligt. Tidigare har jag jobbat på ett demenshem och det var också mycket lärorikt. Under utbildningen så fick jag ju kommar ut på praktik en månad i stöten på olika ställen, och jag var på en onkologiavdelning på NUS, på ett behandlingteam för akuta psykoser samt på rättspsyket. Det finns en del att säga.
Samtidigt har jag själv de senaste åren haft mina diagnoser och träffat mer än en läkare. Så jag har sett sjukvårdssektorn ur mer än ett perspektiv. Men mycket av detta kommer ni aldrig att få läsa om. Jag får skriva om min fritid, inte så mycket om jobbet.
Två allmänna anmärkningar jag kan komma med är dock för det första att det alltid är en poäng i sej att försöka se så ljust på situationen som möjligt och att vara så glad som man kan. Att vara sorgsen över sina problem är ytterliggare ett problem. För det andra så har det varit alldeles för stora nedskärningar inom offentlig sektor. Det är där som pengarna i första hand behövs.
Jubileum
Så fyller min blogg en månad. Hur ska jag fira det? Inte så mycket. Idag är det måndag igen och snögloppet regnar från skyn. Ikväll kommer vi tre i familjen att vara dödströtta igen och stupa isäng. Det är inte alltid så, men alltför ofta. Sverige producerar fler arbetstimmar per år än någonsin förut och det finns mer pengar i Sverige än någonsin förut.
Realsysselsättningen ligger på ca 75 - 80%. Vilket innebär att det är 20 - 25% som inte har ett "riktigt" jobb. Drygt en miljon människor. Jag är varm anhängare av en 30-timmars-arbetsvecka, av friår och andra åtgärder som gör arbetsfördelningen lite mera rimlig här i landet. Det som framför allt sätter hinder i vägen är brist på politisk vilja.
Bäst av svenska kända popartister just nu är Timbuktu och the Ark . Kent är klart överskattade och the Hives är antikrist.
Av utländska kända artister är the Outcast bra, och N.E.R.D. Det är kul att Prince fick en succé-cd ifjol igen även om han var bäst för tio år sen.
Musik är viktigt för mej och jag köper ganska många nya cd's. Jag är sällan intresserad av det senaste utan köper helst saker som har mognat en tid, som med böcker.
Även om jag inte lyssnar så mycket på jazz så brukar jag ha stor behållning av Umeå Jazzfestival varje år i månadsskiftet oktober-november. Med åren har jag börjat uppskatta konstigare jazz mer och trad. jazz och evergreens ger mej inte så mycket längre, även om Cole Porter aldrig är fel.
Vad gäller klassisk musik så gillar jag Mozart, precis som alla andra, men romantisk musik är alldeles för smörig för mej. Då uppskattar jag fugor och annan barock musik bättre. Av 1900-tals materialet så har Tjostakovitj gjort en del bra saker, som tionde synfonin, men Stravinsky låter likadan hela tiden. Våroffer är bra, resten är utfyllnad.
Jag gillar att gå på konserter och skulle vilja hinna med flera. Jag fick iallafall se the King of Pop, Sir Paul McCartney på Ullevi ifjol och det är ju nästan lika bra som att se the Beatles. Han körde mycket gammalt material. Jag hoppas att jag kan se U2 i sommar men jag har ännu inga biljetter så vi får se. Det är klart att mindre lokaler än Ullevi är intimare men megaartister som McCartney och U2 lär man bara se på arenor.
What else? Jag skriver musik själv också.
"Ska du på bio nu igen?"
"Jag har faktiskt bara varit på bio två gånger i år."
Min sambo vill gärna ha mej hemma om kvällarna, och det är ju gulligt. Men det är skönt att komma iväg iband även om det bara brukar bli bio för mej. Hon ska på personalfest ikväll och det var hon som var på personalfest senast av oss också. Igår såg jag The Ring 2, en japansk-amerikansk skräck film.
"Du ser så konstiga saker på bio" har hon sagt. Men jag har sett ganska olika saker på bio. För det mesta dock så ser jag filmer som hon inte skulle vilja se. Jag tycker att intriger, personligheter och dialoger, det kan man avnjuta lika bra hemma framför tvn, men specialeffekter och scenerier det vinner väldigt mycket på att ses på en bioduk. Så jag brukar se science fiction och sånt på bio.
Jag såg the Ring 2 därför att jag hade sett the Grudge, en annan japansk-amerikansk skräckfilm för någon månad sen, och den hade varit mycket bättre än jag hade förväntat mej. Rätt psykologisk och antydande, rätt långsamt tempo och en lång uppbyggnadsfas där spänningen byggdes upp. Sedan så märktes den japanska kulturen mer i den filmen än i the Ring 2, som inte var lika bra trots att the Grudge sägs vara mycket influerad av the Ring (första).
mer som jag skrev på Gotland
Jag käkar på Café Indian Corner här i Visby, snett mittemot Rosas som är en gammal institution här i stan, men det här nya stället undrar jag om det kommer att överleva. Det kommer och går massor av syltor och hak här i stan, i varje stad antar jag, vilket delvis är synd för en del av dem är ju bra även om de går i konkurs.
Den godaste maten i Göteborg åt jag på Freddies Hole In The Wall, när jag bodde där. Det var vegetariskt, indiskt inspirerat och helt unikt. En dag var det stängt. Det stod en lapp om att stället skulle flytta till större lokaler. Sen dess har jag inte hört nånting, och det var mer än sju år sen. Några år efter att det stängt så låg jag och lyssnade på nått radioprogram där två unga hippa stjärnkockar berättade om sina kulinariska upplevelser runt om hela världen. "Men det godaste jag nånsin ätit" säger den ena "var maten på Freddies Hole In The Wall i Göteborg". Den andre kocken håller med och dom diskuterar kort att den hade varit vegetarisk och indisk inspirerad. Så där ser ni att jag är i gott sällskap och att ni har gått miste om nånting.
Vad jag skrev på Gotland
Ingen är kvar. Det är inte helt sant men nästan. Gotland är inte ett ställe som man stannar kvar på. Inte i min generation. det har varit en avfolkningsbyggd i tjugo års tid. Av alla mina bekanta så finns det kanske fem kvar i stan. Ingen som jag känner att jag verkligen måste träffa. Två av dom vill jag helst inte träffa. Vi kan kalla dom Julia och Gustaf.
Kanske vore det kul att prata en stund med Gustaf förresten. Fråga hur det gick till när han förvandlades från socialistisk anarkist till moderat politiker. Det kar förmodligen nånting med "frihet" att göra. Jag har ju skrivit en text på min hemsida OURANOS, som jag sen publicerade på Cognito.se, där jag argumenterade för att nyliberalismen kan ses som en vänsterutopism. Just den texten fick jag inga som helst svar på, men det var rätt många som läste den.
Internet är en fantastisk pryl. Det har redan revolutionerat samhället och konmer att fortsätta med det. hur många besökare hade OURANOS haft om den hade varit på engelska? Minst tio gånger fler, gissar jag. Fasen, kanske att jag bör skriva på engelska istället? Kanske Sverige är för litet för mitt geni? ;-) Gotland var ju det iallafall.
