Den Personliga Sidan

En Julsaga

Ja, jag försökte att posta en post om dan men det höll inte speciellt länge. Nu har jag iofs haft ovanligt mycket att göra just den här veckan. Eftersom jag ända skulle vara kvar i stan medans familjen reste bort så tänkte jag att jag vilka gärna kunde ställa upp och jobba i julhelgen så att någon annan på mitt jobb kunde vara ledig.

Det var ju en vacker tanke, och välavlönad dessutom, men bägaren började grumlas av grus när jag började undra över hur busstrafiken egentligen ser ut i Umeå nu i helgen. Nu har jag ju visserligen en personbil, en skoda felicia från -98, men den har stått still två veckor eftersom batteriet har lagt av. Tydligen håller bilbatterier inte i sju år.

Jag bestämde mej för att köpa ett busskort istället för att fixa batteriet omgående. Jag brukar få slita rätt mycket med den där bilen på vintern eftersom jag vägrar att betala det hutlösa överpriset för en värmestolpe. En värmesstolpe går bara att hyra för ett år i taget, trots att man bara använder den högst fyra månader om året.

Att den kostar tvåtusen om året innebär alltså egentligen att man ska betala tvåtusen för fyra månader. Eller ca 17:- om dan, plus el. 17 kr är ju kanske acceptabelt även om det inte är billigt, men jag vänder mej kraftigt mot lögnen att man betalar för ett helt år.

Så jag har försökt ta mej igenom vintrarna utan värmestolpe. Jag har fått gå ut tio minuter tidigare till bilen för att starta motorn, få den varm och skrapa rutorna.

Idiotiskt på många sätt. Dåligt för bilen, dåligt för miljön och dåligt för min hälsa, men ibland kan jag vara rätt tjurskallig. Ibland kan det vara en bra egenskap oxå.

När bilen nu la av för några veckor sen så tyckte jag dock att det fick vara. Låt den snöa över. Parkeringen är gratis. Fixa det där i vår. Ta bussen. Det är bättre för miljön och för min hälsa. Dessutom hinner man läsa böcker på bussen.

En nackdel är iofs att det tar längre tid att åka till och från jobbet med bussen. I värsta fall upp till trekvart. Men oj vad man hinner läsa då. En annan nackdel är att bussarna inte går överallt alltid, som min bil, utan bara på vissa ställen ibland. T.ex så slutar all busstrafik att gå i Umeå kl. 14 på Julafton. En dag då jag hade tagit på mej att jobba extra fram till 17:30. Så hur skulle jag komma hem?

Det är en dryg mil så jag kunde inte gå med min dåliga höft. Jag äger ingen cykel och skulle ändå inte ha kunnat cykla så långt med min dåliga höft på dåligt plogade vägar. Min bil gick inte och det gick inga bussar. En taxi skulle ha kostat minst 200 :- och måste beställas flera dygn i förväg för de är rätt uppbokade på julafton. Ingen av mina jobbarkompisar bor åt mitt håll och alla slutar tidigare än mej när jag jobbar till 17:30.

Jag hade bara två alternativ. Antingen kunde jag försöka att lifta. Eller så kunde jag försöka att byta batteri på bilen.

Folk har aldrig sett mej som den praktiska personen i bekantskapskretsen. Jag har alltid haft oförtjänt dåligt rykte inom det området. Oförtjänt har det med tiden visat sej, för när ingen annan än jag har funnits till hands så har jag varit tvungen att göra saker själv.

Jag har själv skruvat ihop massvis av IKEA-möbler i vårt hem. Själv bytt massvis av blöjor med lätt och ledig hand. Själv gjort enklare lagningar på mina egna kläder. Själv bytt hjul på bilen till vintern och våren och själv bytt glödlampa på bilen flera gånger. Men att byta bilbatteri är snäppet svårare. Att bilen stod under en snödriva var det minsta problemet.

Dock måste jag försöka. Att bara försöka lifta kändes osäkert och om jag inte helt otippat skulle misslyckas med att byta batteri så kunde jag ju försöka att lifta då.

Först måste jag få tag i ett. Det är ju inget som man har liggandes hemma så där. Och ingen bil hade jag och tungt trodde jag nog att det var. Min buss hem från jobbet körde dock förbi en mack och där hoppade jag av och köpte ett batteri. 660:- var iallafall inte så mycket som jag hade fruktat.

Tarkovski är tung men ett bilbatteri är tyngre. Med blod, svett och tårar lyckades jag iallafall få det upp på bussen, av på min hållplats och bort till min bil på parkeringen, som jag redan sopat fri från snö.

I teorin visste jag hur man gjorde. Det fick man lära sej när man tog körkortet. Men det är rätt länge sen som jag tog körkort.

Öppna huvet, lokalisera batteriet, ta först loss minuspolen utan att nudda plusspolen, skruvmejsel kan behövas, ta sedan loss plusspolen, tag loss batteriet, de flesta sitter fast med spännremmar men mitt var fastskruvat, en liten skiftnyckel kan behövas, och lirka upp det ur motorn.

Det satt en balk precis över batteriet så det var riktigt svårt. Kom ihåg att det är tungt som julottan och inte alls lika vackert. Sedan ska man pilla in det nya batteriet med samma procedur fast baklänges. Och det är mycket viktigt att man inte rör vid plus och minuspolen samtidigt.

Efter en timme i en duktigt obekväm arbetsställning så har jag lättare smärtor i ryggen. Men nu sitter det där. Nervös sätter jag mej i bilen och vrider om nyckeln. Ska den explodera? Eller starta? Vilka andra alternativ kan det finnas?

Bilen startar med en gång. Julen är räddad. Jag är en riktigt händig karlakarl, med smärtor i ryggslutet och olja hela vägen upp till armbågarna, men vem bryr sej. Snön faller stilla över en fridfull värld. Bra saker händer goda människor och allt kommer att ordna sej till slut.

Med de varma orden vill jag till sist önska er alla en

God Jul.

posted by Ingemar @ 12/24/2005