Käbbel på hög nivå
Jag fick en ganska dålig bild av universitetet när jag läste där. Jag hade tänkt mej en akademisk karriär men väl där så var det inte alls som jag hade tänkt mej.Min största begåvning är att jag är kreativ och därmed så borde jag jobba med något kreativt yrke. Att vara forskare är inte speciellt kreativt.
De viktigaste egenskaperna är att man är noggrann och ihärdig och uthållig. Och en jävel på akademiska intriger.
Jag har alltid varit dålig på att intrigera och det kanske är en positiv egenskap men det är oxå en egenskap som behövs överallt, på alla arbetsplatser, även på akademisk nivå. Utom kanske som städare och andra liknande jobb som ingen vill konkurrera om.
Men med dagens skyhöga arbetslöshet (i praktiken över en miljon svenskar) så är väl även de arbetena eftertraktade. T.o.m. akademiker går utan jobb.
Så att jag har ett jobb är ju bra. Att jag mest har det för inkomsten gör inte så mycket.
Jag vantrivs ju inte. Det är t.o.m. rätt kul ibland.
En bild av det sobra universitetslivet kan man få om man läser kommentarerna här och här, från den rekordeliga bloggen Det Progressiva USA. En personlig favorit.
posted by Ingemar @ 12/17/2005
2 Comments:
Det där med att man måste intigrera för att nå framgång - det är vidrigt.
Jag vet inte om jag ska pränta in det i mina söner - att om de ska ha framgång måste de vara beredda att trampa på andra. Eller ska de fortsätta vara bra personer som kan se sig själva i spegeln på morgonen, fast fattigare.
RS
kulturbloggen.com
Tyvärr är det svårt att lära sej. Det gäller att vara en intrigant person. Vissa personlighetstyper sorteras bort i konkurrensen. Under 90-talet stod det i varenda platsannons att man sökte folk med "hög social kompetens". Samtidigt som social fobi är en av de vanligaste fobierna i Sverige.
Skicka en kommentar
<< Home