onsdag, augusti 24, 2005

Frostrim

Vi är alla en snöflinga
Vackra små kristaller som faller ur skyn
Frost skrapad från himlakupan
Vindens frusna andedräkt
Ett ögonblick som stelnat ett tag
Perfektion för en dag

onsdag, augusti 17, 2005

mens sana in corpore sano

Det verkliga skälet, tror jag, till att jag och andra intellektuella inte tycker om skolgymnastiken, och inte tycker om sportsändingarna i alla media, det är inte närvaron av det kroppsliga eller tävlingsmomentet, utan frånvaron av det intellektuella och andliga.

Se på de österländska kampsporterna. Där förenas kroppslig disciplin med filosofi, religion och livsstil.

Jag brukade älska att ta långa skogspromenader. Typiskt svenskt antar jag. Med min dåliga höft så kommer jag inte speciellt långt längre. Man får sätta sej ner lite oftare!

lördag, augusti 13, 2005

Inför höstarna

Vi har en regnig sensommar just nu. Även om våren var ljuvlig och sommaren skön så är nog hösten min favoritårstid. Våren är för barnet i oss medans hösten har mera fullmogna kvalitéer. Den tidiga hösten vill säga. Det är nästan som om den tidiga och den sena hösten vore två olika årstider. Den tidiga hösten är varm och färgsprakande och mysig och ändå en tid för eftertanke och nyanser. Den sena hösten är grå och kall och dragig och blöt och träden är kala och näsan droppar. Augusti och september är nog mina favoritmånader. Fast jul är ju kul. Jag har ett favoritutryck som lyder "septembertisdagar". Det betyder ingenting. Det är ett kort stycke poesi.

torsdag, augusti 11, 2005

Slumpen och jag

Jag minns för länge sen när jag läst CG Jungs självbiografi. Det var den första bok av honom som hade lyckats fånga mitt intresse. Jag gick längs med avenyn i Göteborg en dag och fick en känsla av att jag skulle slinka in på ett fik där och sitta och läsa lite i boken som jag hade i väskan. Jag minns att det hade varit kul att diskutera den med några av mina gamla kompisar från gotland. Jag visste att några skulle ha flyttat till Göteborg men jag hade ingen adress eller telefonnummer.

När jag går in på första bästa fik så sitter det dock två stycker gamla gotlandspolare längst bak i fiket som jag inte hade sett på länge och som nu hade flyttat till Göteborg. Jag frågade och de brukade gå på det där fiket och de sa att det var första gången. Det satt och pratade lite om en bok som de hade med sig och som en höll på att läsa. Gissa vilken? Jo faktiskt. Det var Jungs självbiografi. Så hur stor är sannolikheten för något sånt? Lägg gärna till att Jung skriver mycket om meningsfulla sammanträffanden så det var ju lustigt att det just råkade vara Jung oxå.

Sådana sammanträffanden drabbar mej relativt ofta. Antingen är jag bra på att se samband där det inte finns några eller så får man kanske dra till med någon övernaturlig förklaring.

Jag frågade I Ching om jag var schizofren och den svarade med ett hexagram som bl.a innehöll frasen "mitt i måltavlan", dvs bullseye. Så I Ching hävdar att jag är schizofren och psykiatriker skulle kanske oxå hävda att om man tror på I Ching och andra spådomstekniker så är man schizofren. Ironiskt. När vetenskapen och esotericismen för en gångs skull är överrens om nånting så är det att jag inte är riktigt klok.

Jag läste en del i min sambos hälsotidningar när hon genomgick en hälsofas för ett tag sedan, och läste lite om olika kosttillskott bl.a. Jag fick en dag en märklig känsla av att jag borde käka vissa kosttillskott, närmare bestämt e-vitamin, omega-3 syror och folacin. Mindre än en vecka senare hittar jag en internetsite om schizofreni där det står att det kan vara bra för schizofreniker att ta vissa kosttillskott, som främst då e-vitamin, folacin och omega-3 syror.

Tro vad du vill, för det gör jag, men så är jag inte heller riktigt klok.

tisdag, augusti 09, 2005

Blåbär

Det har regnat duktigt i helgen. I söndags så fick vi 30 mm.
Regnet hammrade hårt och tungt mot rutan hela dan.
Vi skulle ha varit ute och plockat blåbär men nu så är de säkert vattensjuka, dvs vattniga och smaklösa.
Det var synd för det var mycket blåbär ute i markerna.
Ännu lär det dock finnas en del hjortron att plocka.
Plocka bär är kul.
En timme om året.

måndag, augusti 08, 2005

Psychobabe

Såvitt jag vet så är jag psykiskt frisk och ändå har jag ibland undrat om det är mej eller världen som det är fel på. Det ena behöver väl iochförsig inte utesluta det andra.

Det är inte bara krig och terror och tortyr som får mej att undra över var felet sitter, utan även såna saker som att jag vid 34 års ålder fortfarande inte vet vad jag ska bli när jag blir stor. Och då är jag ändå fullt medveten om att jag faktiskt är vuxen nu.

Vuxenansvar har jag sällan duckat för; jag har ju barn och sambo och jobb och försäkringar och allting. Men jag har fortfarande inte bestämt mej för om jag bör läsa natur- eller samhällslinjen på gymnasiet trots att jag gick ut gymnasiet för femton år sen. Jag läste samhälle och jag vet fortfarande inte om det var rätt.

Det har ju gått bra för mej iallafall men det kanske kunde ha gått ännu bättre. Inte för att jag vill vara girig men jag kanske kunde ha utnyttjat mer av min kapacitet än jag gör idag. För samhällsnyttans skull om inte annat.


Hm, jag glider ifrån ämnet lite. Jag tänkte berätta lite grann om hur det är att vara ett orginal, av födsel och ohejdad vana. Vad menar jag då med orginal? Tja, egentligen bara att jag är en aning orginell på en del sätt. Men även att jag ibland känner att jag behöver försvara min egenart inför människor som inte alltid själva är så orginella.

Det är märkligt det där. Alla människor är unika men en del människor är mer unika än andra. Jag har känt ett behov av att finna mej själv för att kunna vara mej själv, att stänga ute inflytande och normer och attityder från andra. Jag tar till mej känslolägen ganska lätt även om det inte alltid märks utåt.

Och jag har funnit mej vara konstnärlig, intellektuell, vidsynt, fantasifull, men även ibland asocial och vid sällsynta tillfällen märkligt initiativlös.

Det där påminner lite grann om en psykiatrisk diagnos, nämligen schizofreni.

Jag tror inte att jag är schizofren men jag tror att en viss typ av konstnärlig, intellektuell personlighetsyp, som min, kan ha vissa lätta drag som kan påminna om schizofreni. Vissa "djupingar" känner jag igen som "min sort".
Jag tycker även att tjejer med lätta schizodrag är "intressanta", som Winona Ryder eller Angelina Jolie.

Det finns mycket romantiserande kring schizofreni. Det finns associationer till virriga professorer och självmordsbenägna konstnärer.

Schamaner har beskrivits som schizofreniker med en skräddarsydd social roll. Antipsykiatriska rörelsen på sexiotalet sa tvärtom att schizofreni var en sund reaktion på ett sjukt samhälle. Den franske antipsykiatrikern och poststrukturalisten Gilles Deleuze har en överdrivet positiv syn på schizofreniker i "Capitalisme et schizofreni".

Sjukdomer har varit notoriskt svår att förstå sig på. Idag misstänker man att schizofreni är minst fem olika sjukdomar som påminner om varandra och är lätta att förväxla. Dessutom finns diagnoser som "schizoid" och "schizofreniform". Läser man om symptomen så tycker jag att det låter en smula diffust: avvikande idéer, hallucinationer, vara osammanhängande, visar inga reaktioner, har onormala känslor. Själv föredrar jag Eugen Bleulers ursprungliga definition från tidigt 1900-tal: Asocial, avikande tankar, avikande känslor och ambivalens. Jag tycker det verkar som om schizofreni fortfarande är något av ett mysterium. Psykiska problem har man när man själv eller omgivningen upplever att man har problem.

fredag, augusti 05, 2005

Gränslandet

I tillvarons utmarker tassar närvaron i gryningen.
Bortom normaliteten stryker vildheten kring knutarna.
En ensam själ står och skiftar färg som ett trafikljus.
Var är min människodräkt?
Min samhällsmask?
Nyanländ till planeten från vidare himlar som om natten öppnar sej i drömmen.
Med kristallina erfarenheter i ryggsäcken som dunstar likt dagg inför Klarheten som vältrar sej över horisonten.
Här kommer Dagen och Lagen.
Hur ska man ta med sej de högre erfarenheterna in i samhällets drivrutiner, i lågnivåspråket som klibbar vid det praktiska?
Ett celest virus, en eterisk trojan?
I klardrömmen kan man inse att man drömmer.
Man kan skaffa sej en vana att kolla om man drömmer och så gör man den kollen när man drömmer.
Jag vill tvärtom inplantera ett uppvaknande från drömmsidan i vardagen.
En påminnelse om att jag drömmer även nu.

onsdag, augusti 03, 2005

Ensidig kommunikation

Det har blivit ett litet uppehåll i mitt bloggande och jag tänker inte skriva så fasligt mycket just idag heller. Mer lär dock komma såsmåningom, lita på det. Sålänge tänkte jag ta upp en annan sak.

Jag har inga besöksuppgifter här på denna bloggen. Åtminstone har jag inte hittat några. Jag vet inte hur många besök jag har även om jag misstänker att de är lätträknade. Ni som råkar ha hamnat här, ni kan väl skriva en liten kommentar?

Spelar det någon roll hur många besök jag har? Ja, faktiskt. Det här är nätet, inte min byrålåda. Publicerar jag mej här så vore det kul om några läste det. Så sprid nyheten till alla du tror kan vara intresserade av att läsa den här bloggen. Och skicka mej ett uppmuntrande ord.

Och om du kommer hit för första gången så läs gärna de äldre inläggen i arkiven. De flesta går att läsa med behållning oavsett hur gamla de är.