Påsk
Imorgon ska jag åka till Gotland med min son och hälsa på mina föräldrar. Min sambo blir kvar här hemma. Han brukar vara lätt att resa med, den lille killen, och han tycker att det är jätteskojigt. Nu får han åka tåg, buss och flyg med pappa (jag). Vi blir borta en vecka. Det ska bli riktigt roligt med omväxling. Jag tar med mej några skönlitterära böcker som jag annars aldrig har tid att läsa. Nu så ska farmor och farfar få ta hand mycket om honom så att jag kanske får några timmar för mig själv nu och då. De har ju internet nu för tiden så jag kan säkert skriva lite i bloggen från Gotland också.
Jag såg Constantine på bio för nån vecka sen. Egentligen tycker jag inte om katolska filmer som Exorcisten, End of days och Constantine, som förutsätter en ganska fundamentalistisk katolicism för att historien ska fungera. Men man är ju van vid så mycket propaganda i media och underhållning. Pro-USA, Pro-FBI, Pro-CIA, Pro-osv... Visst det är väl bättre än pro-BinLadin men propaganda känns ofta lite som ett övergrepp iallafall. Man tänker på alla de som går på tricket. Som inte är riktigt kritiska. Men Constantine var ganska bra iallafall. Konstigt att det finns så många hårdnackade katoliker i USA. Jag som är uppvuxen i ett sekuklariserat protestantiskt land har svårt att se USA som katolskt, men det är det ju i hög grad.
Äntligen ett kändisskvaller som jag bryr mej om och som gör mej glad tillpåköpet: Regina Lund och Thåström är ett par sen förra sommarn (-04). Jag tror säkert att dom gör varandra glada. Det här kommer nog att hålla. Så, nu ska jag inte rota i deras privatliv mera.
I fikarummet på jobbet ligger det drivor med skvallertidningar. Jag kan bara konstatera att jag står över sånt. Så fort jag öppnar en av tidningarna så tappar jag koncentrationen.
Idag verkar den utlovade våren vara här, åtminstone den här veckan. Det är inte en dag för tidigt, snarare några veckor för sent. Jag såg Planets of the apes på tv i förrgår, nya versionen. Inte mycket att säga annat än att den är mycket bättre än gamla versionen. Och är det bara jag eller är Helena Bonham-Carter jättesexig i den där apkostymen?
I fredags fick jag några cd's som jag skickat efter från Bengans.se. Det var Richard D James Album med Aphex Twin och Feed me weird things med Squarepusher. Bägge från -96, de två första drillnbass albumen. Lite ojämna bägge två. Halva plattorna var bra resten inte lika bra, men allt var intressant. Men vart går jag nu? Jag vill fortsätta att utforska drillnbass gengren men det är lite svårt att hitta info eftersom det här är lite underground. Jag får väl leta mej fram på nätet.
ideologiska bekännelser
Jag var väldigt länge socialist och jag var väldigt länge feminist men jag är varken det ena eller det andra längre. Jag trodde länge hårt på den absoluta jämlikhetens ideal men nu tror jag varken att absolut jämlikhet är möjligt eller önskvärt. Utom ibland kanske, men inte som alenarådande ideal.
Detta var inte en slutsats jag annamade med glädje utan tvärtom så vägrade jag i det längsta att inse det orimliga i absolut jämlikhet. Jag var inte glad när jag övergav principen; jag var tvingad. Tvingad av min intellektuella hederlighet, min filosofiska rakryggadhet, och min önskan att se sanningen i vitögat hur ful den än först verkade.
Det har inte i första hand med värderingar att göra, utan med fakta. Faktum är att alla människor är olika bra på allting. Sedan får man värdera det hur man vill. Naturligtvis kan två olika människor vara "exakt" lika bra på nånting precis som två människor kan vara "exakt" lika långa, men grundprincipen är ändå att två slumpmässigt utvalda människor kommer att vara olika bra på en slumpmässigt utvald aktivitet.
Den stora knäckfrågan handlar naturligtvis om social makt. Vem har faktiskt social makt och vem bör ha social makt? Bägge frågorna är svårare än de verkar. Det är inte så lätt för mej längre att säga att det är medelålders rika vita män som sitter på makten i samhället. Om "alla andra" kunde enas om att störta dessa gubbar så skulle de inte ha en chans. Så vem har egentligen makten? Det som mest sätter sin prägel på hur ett samhälle "är" är nivån på den breda massans mentala mognad. Massan brukar ha de ledare som den förtjänar, även om det givetvis finns undantag. Nivån på massans mentala mognad beror i sin tur på många historiska omständigheter, inte minst vilket ledarskap den har haft.
Nu är det bäst att jag slutar innan detta blir för långt. det är ju meningen att jag ska vara lite lättsammare här på Den Personliga Sidan.
Fantomfaran
Jag såg just the phantom menace på tv, första delen av star wars. Tv4 visade den lustigt nog kl. 15 på eftermiddan. Tydligen så bedömdes den mer vara en eftermiddagsmatiné än en storfilm, och vad gäller handling och persongalleri och berättarstil så måste jag nog hålla med, att den verkar i första hand rikta sig till tioåringar.Det finns annat som är bra med hela star wars serien. Filmerna brukar ha en ganska genomarbetad visuell sida som jag uppskattar. Storslagna och vackra scenerier som inte alls kommer till sin rätt i en liten tv-ruta. Intressant och innovativ design på rymdskepp och annat. Och så har ju George Lucas uppfunnit sånna saker som de ashäftiga lasersvärden (även om de nog inte bygger på laserteknik utan snarare ser ut som nån sorts plasmasvärd, men nevermind). Det är inte många månader nu tills den sista delen har premiär, när Anakin Skywalker till sist blir Darth Vader. Det är ett storslaget epos han har presterad Lucas. Egentligen så var tre filmer till inplanerade från början, men Lucas har ingen lust att ägna resten av sitt liv åt detta projekt utan vill göra något annat innan han dör, och antagligen räcker det bra med dessa sex filmer. Jag undrar hur han fick idén till en hel filmserie av rätt nyskapande science fiction? Hela genren var ju trött och fantasilös när A new hope kom 1977. Tillsammans med Alien antagligen den mest inflytelserika sf-filmen de senaste femtio åren. Jag ska inte gå in på Alienfilmerna nu, men deras biologistiska perspektiv är faktiskt lite unikt. Star wars har aldrig byggt på någon trovärdig biologi eller fysik, som star trek världen däremot. Och sen så har vi den centrala Kraften som är nödvändig för handlingen. Vad är det? Nån slags new age liknande andlighet vars främsta följeslagare, jediriddarna, är nån slags krigare. Kraften har en ljus och en mörk sida, och som Yoda säger: fruktan leder till den mörka sidan. Lucas har överförenklat och minimaliserat världens religioner och kommit fram till nån slags alternativ fysik där små magiska partiklar i blodet är guds fysika uppenbarelse. Lite intressant faktiskt. Här slutar jag för idag. May the Force be with you.
Första texten!
Med ordet "med" börjar jag så min långa och lysande karriär som bloggare! Idag fyller jag 34 år och ger mej själv en blogg i present. Jag har redan en egen hemsida sen fem år; http://connect.to/Uranus , men texterna där är av en annan karaktär än de vilt dagboksliknande anteckningar som jag tänker publicera här. Jag har suttit och tittat på statistiken för min hemsida ett tag och det är tragikomisk läsning. Det positiva är ju att jag har över 7000 träffar på alla de sidorna tillsammans, att jag har över 1500 på första sidan och över 1000 på innehållssidan, men sen så sjunker träffarna fort. Nån enstaka sida har fått över 300 träffar, de flesta under hundra, flera stycken noll. Jag har försökt att göra reklam för den där hemsidan, inte minst på Cognito.se , men jag är inte riktigt nöjd med den respons som jag har fått. Kanske har jag varit helt fel ute när jag har försökt att hålla en "objektiv" ton i mina skriverier där. Folk gillar det personliga och det subjektiva. Om ni dessutom gillar mej som bloggare får vi se.
