Feber och hosta
Jag är hemma med en liten sjuk kille idag. Han är tre år. Det har blåst rejält några dagar nu och han var ute på fredagen och tittade på brännbollsyran med mamma och pappa. Det var bara några hundra meter hemmifån. Det var skoj men det blåste som sagt rejält.
På lördagen var vi på Lövsta marknad inne i centrala Umeå och tittade på stånden och han åkte karusell med en kompis. Också roligt, men blåsigt. Så igår fick han feber och hosta.
Så idag får jag vara hemma från jobbet. Jag hoppas att de klarar sej ok på mitt jobb. Det var flera kollegor hemma från jobbet mot slutet av veckan och helt omöjligt att ringa in vikarier.
Han har ätit sin havrefras med mjölk, tittat på sina teletubbies och alfonsåbergfilmer och lyssnat på sina barnskivor med skojiga sånger. Så nu har han kollapsat i sin säng igen. Sin egna säng i sitt egna rum som han fick när vi flyttade hit för tre veckor sen.
Jag skulle behöva smita iväg och småhandla lite saker men jag får nog vara hemma med honom tills mamma dyker upp. Antagligen bör han vara hemma imorgon också, men då får mamma vara med honom. Jag ringde förresten min mor igår på mors dag, eller rättare sagt så hann hon ringa mej först. Hon brukar kunna vara snabb.
Thailand
För fem månader sen så inträffade tsunamikatastrofen i Indiska Oceanen då mer än 300.000 människor omkom. För fem år sen så turistade jag och min flickvän där, på Phuket och lite i övriga Thailand.
Vi bodde på västkusten på Phuket, ett stenkast ifrån vattnet. När jag såg första löpsedeln 26/12 så tyckte jag mej känna igen den väg som min sambo och jag hade gått på nästan dagligen, tjugo meter från vattnet. Där hade tsunamin sopat fram.
Vi anlitade en lokal guide som bara ville att vi kallade honom "Coco" (vilket tycks vara ett särdrag hos lokala guider runt hela världen)och han var mycket tjänstvillig. Han skjussade oss runt till sevärdheter dagarna i ända och kom gärna med egna förslag. Och inte var det dyrt heller. En dag så råkade vi nämna att vi hade varit grottguider bägge två och resten av dan så skjussade han oss runt till den ena fantastiska grottan efter den andra. Det är en av personerna jag undrar hur det gick för.
Tjejen och jag brukade också gå och äta hos en liten gatuservering med tre bord och tre tonåringar som hängde på trottoaren utanför vid sina mopeder. Borden, tonåringarna och mopederna tillhörde ställets ägare, Manit, som ofta brukade hålla till i köket och som efter maten brukade sitta och språka med oss en stund. han var en äldre cool herre med åsikter och ditten och datten. Engelska kunde han bra, men tyska ville han inte lära sej för det lät fult, och förresten så var thailands prinsessa inte så jättesnygg heller. Hans ställe låg kanske 200 meter från vattnet.
Vi var även ute vid Phi Phi öarna en dag. där fanns det bl.a en stor grotta som kallades vikingagrottan (åtminstone för skandinaviska turister)och i mynningen till den, några meter över havet, så bodde det några som tillhörde sjözigenarna, i ganska bristfälliga konstruktioner. Sjözigenarna var naturligtvis inte zigenare men de bodde till havs på olika sätt. En annan dag så åkte vi till en hel by ute till havs. Den stod på pålar inne i den fantastiska skärgården. Vad jag har hört så drabbades inte skärgården så mycket av tsunamin, vilket däremot Phi Phi öarna gjorde.
Liksom så många svenskar och västerlänningar så trivdes jag jättebra i Thailand och med thailändarna. Vi red på elefanter och tittade på ormshow och dök i korallrev och allt möjligt. Det tycks som om turisterna rätt snart har börjat strömma till igen, vilket ju är det bästa eftersom turismen är så viktig för Thailand. Men övriga drabbade områden har det värre. De har inte samma turismindustri och den ekonomiska hjälpen når inte heller alltid fram. Jag såg ett nyhetsinslag om Aceprovinsen där överlevare berättade att de bara hade sett hjälp från utländska frivilligarbetare och inget alls från den egna regeringen, som nu hotade att slänga ut frivilligarbetarna.
Det har varit en del om katastrofen i media den senaste veckan. För snart en vecka sen så var det en dödsannons i lokalpressen här över en hel familj som saknades, med två småbarn och allt. För nån dag sen så var det en tv-dokumentär om den bristande insatsen från svenskt offentligt håll dagarna efter katastrofen.
Quo vadis?
Är det någon som har något förslag så är jag öppen. Det här jobbet duger bra tills vidare men det är knappast något jag vill ägna resten av livet åt.
Men så är jag sjuttiotalist också. Vi vill inte jobba förtio år på samma ställe bara för att få en guldklocka.
Och inte vill vi göra lysande karrär heller. Jag har hört att yngre generationer, åttiotalister och så, är mer materialistiska igen, men vi sjuttiotalister tycker inte att jobb och pengar är något av värde i sej om det inte också är skoj.
Vilken generation har rätt? Alla reagerar mot de föregående generationernas val.
Nu har jag ju en småbarnsfamilj som tar det mesta av min tid och mina pengar, men nångång så får jag väl mer tid och pengar över för mej själv och då är det skriverier och musik jag vill ägna mej åt. Jag har alltid tyckt att det har varit minst lika roligt att resa i den inre världen som i den yttre.
En del får mycket givet här i livet, och då menar jag inte minst ett mål och en mening. Andra får skapa sej en omvärldsförståelse själva och det är ett mycket tillfredställande, men segdraget jobb.
Jag finner en svårbegriplig värld och frågar gud "vad är meningen med det här?" och gud svarar "jag tänkte att du kunde hjälpa mej med den biten ..."
Tja, jag får tacka för förtroendet. Men man måste försörja sej och sina kära också.
Och det är många som är utanför arbetsmarknaden idag. Men det har jag redan skrivit om.
Av någon anledning så innehåller alla stycken i denna text två meningar. Även detta stycke.
Mörkrets hämnd om natten
Jag har varit på sverigepremiären av Star Wars 3 - Mörkrets hämnd, och den började mitt i natten.
Biografen hade ansträngt sig. Utanför fanns det eldslukare och andra som lekte med eld. En vaktmästare kommer ut och önskar oss alla välkomna in med hög röst.
Inne i foajen var det dimmigt och några mantelbeklädda personer står och "skjuter" med lasergevär - ja, laserstrålarna syns i dimman, ni vet. Och där var två utklädda till Qui-Gon och Darth Maul och stod och fäktades lite. Så långt var det ju skojigt.
Och utsålt givetvis. Det är ganska låg ålder på folk som går på midnattsföreställningar, och många i publiken var också utklädda till olika figurer. På väggen visades en trailer för senaste star wars spelet.
Själva filmen var lång och en fest för ögat. Men bakom den fina ytan saknade jag lite djup. Filmen är en studie i ondska. Anakin blir till sist Darth Vader och de flesta jediriddarna dödas, bland tusentals andra. Intrigen känns kanske lite japansk på nått sätt. Och sen var det över, och sagan är fullbordad.
På vägen ut var det flera som tyckte att Lucas gjort några ganska simpla räddningar av en del oklarheter. Det hade redan börjat ljusna när jag kom hem kl. 3 på morgonen. Det är buslänge sen som jag var ute så länge. Men det gick bara bra, mycket bättre än jag trodde. Fast idag har jag varit rätt seg och trubbig.
Födkrokar
Jag har testat lite olika jobb i mina dar och jag har varit ganska bra på de flesta.
Men inte på att vara telefonförsäljare. Jag var en usel telefonförsäljare. Men så ville jag heller aldrig vara telefonförsäljare. Jag gillar inte telefonförsäljare. Jag brukar vara ganska otrevlig när de ringer. Så att de ska förstå att de borde byta jobb.
Vad man än sysslar med så ska man gå in för det. Bli bra på det. Inse att det är en
konstart och utveckla ett mästerskap. Då först förstår man vad man gör och då är man lycklig vad man än sysslar med. Gör ditt bästa, om inte annat så för din egen skull.
Men jag var ung, jag var full, jag behövde pengarna och det var inte jag. Nåja, full var jag inte.
Men jag fungerar bra inom vården, jag var en bra lärarvikarie, och en bra grottguide. Jag har också varit diskare, städare och flyttkarl. Och vaktmästare för ett bostadskvarter en månad.
Vad har jag glömt? Krokimodell. Det var jag också bra på. Jag kunde stå blickstill jättelänge.
I alla mina yrken har jag haft kollegor närvarat halvhjärtat och försökt klara sig så lindrigt undan som möjligt. Det har gått ut både över dem själva och omgivningen.
Nattankar
ibland är jag inte mej själv
ibland är det bra, ibland är det dåligt
oftast har jag inget val
jag följer med strömmen och rider på vågorna
jag har varit alla människor
men det är inte "jag" som har varit det
jag är bevandrad i sinnesstämmningar
jag känner vansinnet inifrån och ut
allt har sina lagar
normalitet är den tråkigaste formen av vansinne
jag vet inte var jag har varit
jag vill tillbaka
jag vill allting
jag vet ingenting
jag följer min intuition
jag talar med mej själv
du läser mej som en öppen bok på ett främmande språk
inget spelar nån roll
allt har sitt pris
jag har länge varit förlorad
man kan leva så
hur som helst är allt som det är
ständiga förvandlingar
Afterglow
Jag har varit intresserad av filosofi åtminstone sedan gymnasiet för sjutton år sen, men de senaste åren så har det kommit att bli allt mindre spännande. Det är som om ämnet är uttömt. Vilket låter konstigt.
De flesta är ganska kritiska till att man håller på med filosofi, men jag tror, helt självförhärligande, att det är för att ämnet är för svårt för dem. Naturligtvis får de avfärda filosofi som ointressant, men måste de verka så hotade när de gör det?
Jag läser rätt ofta på Cognito men jag har mer sällan lust att själv skriva nånting, och då ofta om nånting annat än ren filosofi; t.ex kvantfysik eller 80-tals-disco.
Min filosofiska idealism har också utvecklats till ett intresse för ren ockultism, vilket de flesta filosofiskt lagda enbart ser ner på. Det ses bara som nånting dumt och barnsligt. Men kanske kan det istället vara vad som kommer "efter" filosofin.
Många av mina intressen är ganska smala. Men snart tänker jag se Star Wars 3 tillsammans med hundramiljontals andra.
Ögonfröjd
I Visbybiblioteket på övervåningen bortom tidningshyllorna till vänster i lässtolarna har man en fantastisk utsikt över Visby innerstad. Jag är svår att imponera på när jag reser runt i världen och folk vill visa mej gamla byggnader och ruiner. Jag är uppvuxen med sånt. Fast jag får erkänna att jag var imponerad av Peking med omgivningar. Och katedralen i Kent (tror jag det var?). Och visst, Eiffeltornet var ju fräckt.
Osv.
Finns det då nånting unikt för Umeå? Nja, visst kan det vara vackert här ibland men det kan det ju vara på många ställen, och jazz- och folkmusikfestivaler har de väl på flera ställen. På Norrbottensmuseet här i stan så finns faktiskt världens äldsta bevarade skida. Det du. Fast det såg mer ut som en snowboard. Och så finns ju restaurang Ackjan här, världens enda norrländsk samiska restaurang. Och så sägs det att Umeå är världens mest uppkopplade stad; per innevånare antar jag. Vackert är det framförallt om man åker bil längs med älvdalen inåt landet, då flera natursköna scenerier avlöser varandra.
Det finns många ställen överallt som är vackra. T.o.m. E4an har sina sköna partier. T.ex vid Höga Kusten. Det är dock inte alltid som en vacker natur gör människorna glada och snälla. Det är konstigt. Själv kan jag tycka att ingen skulle kunna vara elak på en vacker sommaräng. Men så enkelt är det inte. Jag kommer att tänka på dataspel där karatekillar sparkar mer varandra mot en ofta rätt tjusig bakgrund. Men i kampsportens ideologi ingår förstås att den harmoniske segrar och den ilskne förlorar.
Jag åker genom Överkalix ibland och brukar slås av att jag tycker att det är en så vacker trakt, men det var här som det för några år sedan blev avslöjat att det förekom rätt grov mobbing mellan elever, vilket i sin tur visade sej bero på dålig stämmning och sammanhållning bland de vuxna.
Jag sökte jobb i Tanumshede en gång, som no-vikarie, och tyckte att orten och trakten var väldigt vackra när jag kom dit. Efter en stund när jag hade pratat med rektorn så sa han dock nånting om att det ju var en liten lantlig ort och att det inte var alla elever så var så motiverade att lära sig speciellt mycket teoretiska ämnen. Ytterligare en stund senare så nämde han att stora delar av skolan hade blivit nyrenoverade, efter att nån elev hade tänt eld på skolan.
Jag tror inte att jag ska gå in på vad som egentligen försegår på vackra Gotland. Då fick jag väl aldrig komma tillbaka.
050505 Kristi Flygare
Det är mycket jobb med att flytta, så ni förstår nog att jag inte skriver lika mycket just nu. Och min internetuppkoppling ligger ännu nere, så jag skriver faktiskt det här på jobbet. Fypåmej. Jag har knappt ens hittat datorn bland röran hemma. Fast jag har hittat två datorer som jag inte längre använder! Andrahandsvärdet sjunker ju som en sten i en oljad hisstrumma så det lönar sej ju inte att sälja dem heller. Kanske kan lillkillen få leka med dem och bli hacker lagom till att han börjar grundskolan.
