torsdag, maj 26, 2005

Thailand

För fem månader sen så inträffade tsunamikatastrofen i Indiska Oceanen då mer än 300.000 människor omkom. För fem år sen så turistade jag och min flickvän där, på Phuket och lite i övriga Thailand.

Vi bodde på västkusten på Phuket, ett stenkast ifrån vattnet. När jag såg första löpsedeln 26/12 så tyckte jag mej känna igen den väg som min sambo och jag hade gått på nästan dagligen, tjugo meter från vattnet. Där hade tsunamin sopat fram.

Vi anlitade en lokal guide som bara ville att vi kallade honom "Coco" (vilket tycks vara ett särdrag hos lokala guider runt hela världen)och han var mycket tjänstvillig. Han skjussade oss runt till sevärdheter dagarna i ända och kom gärna med egna förslag. Och inte var det dyrt heller. En dag så råkade vi nämna att vi hade varit grottguider bägge två och resten av dan så skjussade han oss runt till den ena fantastiska grottan efter den andra. Det är en av personerna jag undrar hur det gick för.

Tjejen och jag brukade också gå och äta hos en liten gatuservering med tre bord och tre tonåringar som hängde på trottoaren utanför vid sina mopeder. Borden, tonåringarna och mopederna tillhörde ställets ägare, Manit, som ofta brukade hålla till i köket och som efter maten brukade sitta och språka med oss en stund. han var en äldre cool herre med åsikter och ditten och datten. Engelska kunde han bra, men tyska ville han inte lära sej för det lät fult, och förresten så var thailands prinsessa inte så jättesnygg heller. Hans ställe låg kanske 200 meter från vattnet.

Vi var även ute vid Phi Phi öarna en dag. där fanns det bl.a en stor grotta som kallades vikingagrottan (åtminstone för skandinaviska turister)och i mynningen till den, några meter över havet, så bodde det några som tillhörde sjözigenarna, i ganska bristfälliga konstruktioner. Sjözigenarna var naturligtvis inte zigenare men de bodde till havs på olika sätt. En annan dag så åkte vi till en hel by ute till havs. Den stod på pålar inne i den fantastiska skärgården. Vad jag har hört så drabbades inte skärgården så mycket av tsunamin, vilket däremot Phi Phi öarna gjorde.

Liksom så många svenskar och västerlänningar så trivdes jag jättebra i Thailand och med thailändarna. Vi red på elefanter och tittade på ormshow och dök i korallrev och allt möjligt. Det tycks som om turisterna rätt snart har börjat strömma till igen, vilket ju är det bästa eftersom turismen är så viktig för Thailand. Men övriga drabbade områden har det värre. De har inte samma turismindustri och den ekonomiska hjälpen når inte heller alltid fram. Jag såg ett nyhetsinslag om Aceprovinsen där överlevare berättade att de bara hade sett hjälp från utländska frivilligarbetare och inget alls från den egna regeringen, som nu hotade att slänga ut frivilligarbetarna.

Det har varit en del om katastrofen i media den senaste veckan. För snart en vecka sen så var det en dödsannons i lokalpressen här över en hel familj som saknades, med två småbarn och allt. För nån dag sen så var det en tv-dokumentär om den bristande insatsen från svenskt offentligt håll dagarna efter katastrofen.

posted by Ingemar @ 5/26/2005