Den Personliga Sidan

Quo vadis?

Är det någon som har något förslag så är jag öppen. Det här jobbet duger bra tills vidare men det är knappast något jag vill ägna resten av livet åt.

Men så är jag sjuttiotalist också. Vi vill inte jobba förtio år på samma ställe bara för att få en guldklocka.

Och inte vill vi göra lysande karrär heller. Jag har hört att yngre generationer, åttiotalister och så, är mer materialistiska igen, men vi sjuttiotalister tycker inte att jobb och pengar är något av värde i sej om det inte också är skoj.

Vilken generation har rätt? Alla reagerar mot de föregående generationernas val.

Nu har jag ju en småbarnsfamilj som tar det mesta av min tid och mina pengar, men nångång så får jag väl mer tid och pengar över för mej själv och då är det skriverier och musik jag vill ägna mej åt. Jag har alltid tyckt att det har varit minst lika roligt att resa i den inre världen som i den yttre.

En del får mycket givet här i livet, och då menar jag inte minst ett mål och en mening. Andra får skapa sej en omvärldsförståelse själva och det är ett mycket tillfredställande, men segdraget jobb.

Jag finner en svårbegriplig värld och frågar gud "vad är meningen med det här?" och gud svarar "jag tänkte att du kunde hjälpa mej med den biten ..."

Tja, jag får tacka för förtroendet. Men man måste försörja sej och sina kära också.

Och det är många som är utanför arbetsmarknaden idag. Men det har jag redan skrivit om.

Av någon anledning så innehåller alla stycken i denna text två meningar. Även detta stycke.

posted by Ingemar @ 5/24/2005