söndag, april 03, 2005

Vad jag skrev på Gotland

Ingen är kvar. Det är inte helt sant men nästan. Gotland är inte ett ställe som man stannar kvar på. Inte i min generation. det har varit en avfolkningsbyggd i tjugo års tid. Av alla mina bekanta så finns det kanske fem kvar i stan. Ingen som jag känner att jag verkligen måste träffa. Två av dom vill jag helst inte träffa. Vi kan kalla dom Julia och Gustaf.

Kanske vore det kul att prata en stund med Gustaf förresten. Fråga hur det gick till när han förvandlades från socialistisk anarkist till moderat politiker. Det kar förmodligen nånting med "frihet" att göra. Jag har ju skrivit en text på min hemsida OURANOS, som jag sen publicerade på Cognito.se, där jag argumenterade för att nyliberalismen kan ses som en vänsterutopism. Just den texten fick jag inga som helst svar på, men det var rätt många som läste den.

Internet är en fantastisk pryl. Det har redan revolutionerat samhället och konmer att fortsätta med det. hur många besökare hade OURANOS haft om den hade varit på engelska? Minst tio gånger fler, gissar jag. Fasen, kanske att jag bör skriva på engelska istället? Kanske Sverige är för litet för mitt geni? ;-) Gotland var ju det iallafall.

posted by Ingemar @ 4/03/2005