lördag, april 16, 2005

sub rosae

När man jobbar inom vården så har man tystnadsplikt. Det är synd att jag inte kan tala om alla de erfarenheter och reflektioner jag har gjort under åren inom vården. Visst kan jag prata i allmänna ordalag men specifika situationer och händelser ska jag ju inte säga något om.

Just nu jobbar jag inom hemtjämsten och det kan ju låta rätt tråkigt, men även här händer det saker. Olycksfall, sjukdomar, dödsfall och allt möjligt. Tidigare har jag jobbat på ett demenshem och det var också mycket lärorikt. Under utbildningen så fick jag ju kommar ut på praktik en månad i stöten på olika ställen, och jag var på en onkologiavdelning på NUS, på ett behandlingteam för akuta psykoser samt på rättspsyket. Det finns en del att säga.

Samtidigt har jag själv de senaste åren haft mina diagnoser och träffat mer än en läkare. Så jag har sett sjukvårdssektorn ur mer än ett perspektiv. Men mycket av detta kommer ni aldrig att få läsa om. Jag får skriva om min fritid, inte så mycket om jobbet.

Två allmänna anmärkningar jag kan komma med är dock för det första att det alltid är en poäng i sej att försöka se så ljust på situationen som möjligt och att vara så glad som man kan. Att vara sorgsen över sina problem är ytterliggare ett problem. För det andra så har det varit alldeles för stora nedskärningar inom offentlig sektor. Det är där som pengarna i första hand behövs.

posted by Ingemar @ 4/16/2005