fredag, augusti 05, 2005

Gränslandet

I tillvarons utmarker tassar närvaron i gryningen.
Bortom normaliteten stryker vildheten kring knutarna.
En ensam själ står och skiftar färg som ett trafikljus.
Var är min människodräkt?
Min samhällsmask?
Nyanländ till planeten från vidare himlar som om natten öppnar sej i drömmen.
Med kristallina erfarenheter i ryggsäcken som dunstar likt dagg inför Klarheten som vältrar sej över horisonten.
Här kommer Dagen och Lagen.
Hur ska man ta med sej de högre erfarenheterna in i samhällets drivrutiner, i lågnivåspråket som klibbar vid det praktiska?
Ett celest virus, en eterisk trojan?
I klardrömmen kan man inse att man drömmer.
Man kan skaffa sej en vana att kolla om man drömmer och så gör man den kollen när man drömmer.
Jag vill tvärtom inplantera ett uppvaknande från drömmsidan i vardagen.
En påminnelse om att jag drömmer även nu.