Den Personliga Sidan

Bulgarien

På flygplatsen står allting med krylliska bokstäver. Precis som hemma tar allting lång tid men till sist sitter vi på Fritidsresors buss till hotellet i Sveti Konstantin. Vi kikar ut genom bussfönstret lokalbefolkningen, bilar och hus. Många nya villor byggs, i extravaganta stilar. De nyrika miljonärerna hemma är blyga och konventionella i jämförelse. Sveti Konstantin är fullt av hotell. Jag tror det finns femtio hotell i den lilla hålan. Det finns inte så mycket att göra i själva Sveti Konstantin men det är bara tjugo minuter med buss till Varna. Redan på sovjettiden var Bulgariens Svarta Havskust ett semesterparadis för ryssar och andra östeuropeer.

Vårt hotell var fem våningar högt och var alltså av mellanstorlek. En kort promenad bort längs vägen låg det största hotellet som såg ut att vara kanske femton våningar. Jag räknade aldrig. Vi slängde in väskorna i hotellrummet och gav oss ut på promenad. Vi gick längs med vägen kanske trehundra meter, upptäckte det stora hotellet, svängde in på en gata som gick åt andra hållet och befann oss på en lång och slingrande marknadsgata där alltmöjligt såldes till halvbra priser. Det skulle visa sig vara den kanske största attraktionen i Sveti Konstantin.

Visserligen så fanns ju stranden till Svarta Havet också. Dag två gick jag mot havet och hittade en halvrisig stentrappa ner under träden mot stranden. Där låg Svarta Havet och det var Blått. Vilken bluff. Det gick ganska höga vågor den dan så det var inte så många som badade men en del som låg på stranden iallafall. Vid stentrappans nedre slut så kunde man gå ut på en gammal brygga av nån slags plåt, kanske femtio meter lång, som var fullständigt genomrostad och såg ut att kunna kollapsa när som helst. "Wow, så "östeuropa"" tänkte jag och gick ut på den. Längst ut satt nån gubbe och fiskade och man såg mycket av Sveti Konstantins kust. Åker man upp till fiket Panorama på våning tretton i nått hotell så ser man hela stan och den är jättelummig; kanonmycket träd.

En annan grej som fanns var de heta källorna med underjordiskt vatten som botar alla kända krämpor. Jag prövade på det. Det visade sig vara en vanlig pool med illaluktande vatten och gamla östeuropeer som stod och hände längs med kanterna. Vattnet innehåller bland annat svavel bland andra mineraler och är ungefär 38 C. Jag kände mej som ett kokt ägg i det heta svavelosande vattnet. Jag gav upp efter en halvtimme och det kändes inte som om en enda krämpa var botad.

Vi åkte till Nessebar på en dagsutflykt med en lokal guide som körde som en kamikazepilot på LSD på vägen dit. Nessebar är en världsarvsklassad liten medeltida stad som ligger på en halvö med bara en smal landremsa in till fastlandet. Det är väldigt vackert om man lyckas bortse från de tiotusen försäljningsstånd som myllrar överallt. Står man på kajen i Nessebar och tittar in mot Bulgariens kust så ser man minst en mil av sandstrand och på den ligger Golden Sands: enorma hotellkomplex staplade på varandra värda minst en miljard tillsammans. Alla tjugo våningar höga och i grälla färger. Ett illrött, ett chockgult, ett djupblått osv. En mäktig syn.

Annars solade vi och badade och drack lite sprit och latade oss. På hotellfukosten varje morgon spelade dom märkligt gamla hits som Europe, Alphaville och Elton John. Pitoreskt. Men akta er för det lokala bulgariska köket. Det är en stor besvikelse. Det godaste vi åt var på en indisk restaurang. Så, jag får berätta mer nån annan gång.

posted by Ingemar @ 7/16/2005